Kanininälvor, elavbrott, frukost


Dagen efter den stora festen skulle jag då tillreda levern och njurarna som jag hade lagt åt sidan. Jag lät de ligga i mjölk en timma för att “rena” smaken på organen. Potatis skalades och sattes i vatten på plattan, det började sjuda väldigt, väldigt långsamt. Jag gjorde något annat då det gick upp för mig att strömmen hade gått. Helvete. Vad göra nu? Inälvorna fick stanna i kylen, jag fick hoppas på det bästa. Magen kurrade, en god vän bjöd på falukorv istället. När jag kom hem sent på natten var elen tillbaka och kylskåpet hade förhoppningsvis hållit temperaturen. Lägggdags. Vaknar klockan 07.30 morgonen efter. Sätter på potatisen igen… Sömndrucket luktar jag på inälvorna. Är de ok? De luktar ok… Så jag vänder de i vetemjöl och ner i en het panna, någon minut på varje sida sedan lyfter jag ur de. Perfekta. I pannan slår jag i buljong som blev över från grytan, reducerar. I med fransk senap, en timjankvist och en skvätt grädde, salt och peppar. Smakar av och gud vad gott. Potatisen blir till potaismos.

Väl framme på bordet med ett glas mjölk blir spektaklet en ganska stadig arbetarfrukost. Men framförallt: Det godaste jag lagat på länge. Helt makalöst. Smaken varr väldigt mild och fin, konsistensen perfekt, tack vare mjölken men också kaninens egna kvalitéer. Såsen ett mästerverk. Senap+lever+njure, en väl beprövad, helt perfekt vänskap. Persilja.

Det händer då och då att jag kastar om dygnets måltider, frukost till middag, lunch till frukost, middag till kvällsmat etc. Gillar det. Notera även det kalla morgonljuset på bilden ovan. Vackert.