Årets första måltid, "Dalarömackan", Sturehof


Nyårsdagen. Hela staden håller stängt, undantag Mellqvist kaffebar och Sturehof. Men sedan finns det inget bättre ställe att tillbringa en trött nyårsdag på än Sturehof. Jag undrar om jag bara har haft tur, men personalen är alltid enastående när jag varit där. Särskilt i den lilla frontbaren. Några av gästerna skulle man kanske kunna strypa, men de flesta utgör en enastående fond, ensammätare som vant brottas med en krabba och ett glas vitt, iklädd neonfärgad skidjacka från åttiotalet och med linneservetten som haklapp. Rågbröd, böckling, löjrom, äggula, gräslök och rödlök blir en Dalarömacka. Ibland är detta det enda du är sugen på. Oftare än du tror. Jag tänker att denna skulle kunna förenklas och modeleras om till en “riktig smörgås” med lock som man kan bära med sig. Jag vet att jag kanske vänt på defenitionerna av vad som är en “smörgås” och vad som är en “macka”, men det beror mest på att “macka” låter så sunkigt, så Kronér och Dagobert.

I en perfekt värd skulle vi äta söndagslunch på Sturehof varje söndag. Men vad är det egentligen som gör Sturehof? Att de har öppet i princip årets alla dagar, och till så sent som 02.00 på söndagar hjälper. Men det mesta sitter nog i väggarna, jag vet det låter löjligt, men så är det.



2 Comments

  1. Anonymous wrote:

    I en inte helt perfekt värld – äter jag alltid middag på Sturehof på juldagen. Sonens födelsedag. Finns inget bättre ställe att förenas på, för skilda föräldrar som tillsammans vill äta gott med sonen.

  2. Anonymous wrote:

    Charles R, jag vill äta tidig-natt-middag med dig på Sturehof en kväll. Jag tror vi delar samma obsession inför de mystiska kakelplattorna. Neonfärgade skidjackor också för den delen. He.