Griljerad grisfot, rödbeta

Jag försöker hålla vad jag lovar. Den här rätten skrev jag om redan 24 Juli, jag ber om ursäkt ifall ni fått vänta.

Svindojor är en udda styckdetalj. Serveras på våra breddgrader oftast kring jul i gelé, vilket är fint, men inte riktigt min bägare. Fyllda kan de vara himmelska. Här står Pierre Koffman för den mest berömda med bräss och fois gras och är det också tryffel i den? Jag och min bror åt en tolkning av denna på Restaurang Sjögräs här i Stockholm för några år sedan. Så här såg det ut:

Fergus gör en mer ödmjuk version av “den fyllda dojan”, han fyller den med potatismos.

Men åter till Tore Wretmans griljerade dito. Den rimmade foten kokas i fem timmar, trillar av benet, vänds i mjöl, ägg och i mitt fall panko, salt och peppar. Steks. Wretman rekommenderar inlagda rödbetor och senap som tillbehör. Låter oerhört vackert i mina öron, men lite för stabbigt romantiskt. Istället rostade jag rödbetor och gjorde min pikanta senapsvinägrett.

Så hur smakade det? Inget vidare. Helt ärligt kan jag säga att foten får en lite ensidig konsistens då den serveras rakt upp och ner. Man kan argumentera för ytans frasighet och insidans gelékvalitér, men det blev lite för mycket geléråtta för min smak. Rekommenderas inte.