Tre rön om caesarsallad: ett nytt, ett gammalt och ett både gammalt och dåligt.

1. Hemköp på Stigbergstorget i göteborg och Matpressen på rålambsvägen i Stockholm är de två affärerna jag köpt vad de kallar “Little gem”.  Mig veterligen har den inget svenskt namn, men upplevs som en mindre romansallat, ursprungligen en förädlad isbergssallat. Mycket krispiga, smakmässigt identisk med romansallaten, men mindre bitter än isbergssallad. Rekommenderas. Utmärkta till just Caesarsallad, vilket leder oss till rön nr 2:

2. Dottern till Caesarsalladens förmodade skapare, Caesar Cardini, berättade i en inetrvju på 1970-talet att originalreceptet innehöll hela salladsblad, menad att hållas i stammen för att ätas med händerna! Fingermat när det är som bäst. Genialt! Enligt mig passar detta ännu bättre om du väljer little gem framför romansallat. Bladen ska alltså vara hela, så prova inte detta på McDonalds.

3. Jag har lovat mig själv att skriva mindre om sardiner och ansjovis och då läser jag att Signore Cardini inte alls använde ansjovis, utan endast worcherstershiresås, som i och för sig innehåller just ansjovis. Vilka dumheter. Lyssna inte på honom.

F.ö. är caesarsalladen förmodligen det ämne jag skrivit mest om utöver sardiner/ansjovis, jag ber om ursäkt för min enkelspårighet, det här skulle ju ursprungligen vara en blogg om innanmat.



2 Comments

  1. Sebastian wrote:

    Kallas hjärtsallad på flera ställen i sthlm, väldigt gott!