Corner Room, London

I Bethnal Green finns numera ett hotell som heter Town Hall. Det är ett ganska flott hotell för stadsdelen, armaturen (som skiner alltför starkt) i korridorerna och bagagevagnarna i mässing tar gentrifieringen av östra London till en helt ny nivå. Många lokalt boende är skeptiska. Men ingen är förvånad, förvandlingen av Tower Hamlets är sedan länge ett faktum. Hursomhelst innefattar hotellet den stjärnprydda krogen Viajante. Denna har utrustats med en bakficka vid namn Corner Room. Du skickas runt i korridorerna till du till sist finner en liten matsal som jag antar är belägen i ett av hotellets hörn. Jag var vilse sedan länge. När jag vant mig vid lampinstallationen som känns väldigt Stockholm trivs jag. Servicen är väldigt avslappnad. Maten är väldigt, väldigt god. Och väldigt, väldigt prisvärd. Vi äter söndagslunch, 16.00, för nitton pund. Då äter vi tre rätter var, av oerhört hög klass. Som förrätt äter vi “ham hock”, grislår, med pickles, rädisor, krutonger och vattenkrasse. En tung grisdel presenterad som den lättaste av sallader. Samma lätta känsla fick vi av rådjuret med dadlar och aska. Griskinden.

Varmrätterna var bara nästan lika bra, undantag en torsk i musselgröt, som inte alls föll i smaken. Ibericofilén presentrades provocerande röd. Den smakade inte ens gris. Jag var tvungen att fråga om det verkligen var fläsk på min tallrik, jag har ju själv tillagat Ibericogris flera gånger… Verkligen? Ja. Verkligen? Ja. Väldigt gott, men verkligen? Den tillhörande portugisiska brödpuddingen visade sig vara krutongstora bitar av bröd som behandlats likt gnocchi. De var magiska på något sätt, luftiga små under. Ankan och ongleten var också till belåtenhet.

Desserterna bestod av ost och glass. Inga kommentarer.

Som avslutning vill jag säga tack, ja tack, varsågoda!